Fyllde år i går.. Fick jätte många gratulationer på fb osv. Men de va en vanlig dag bara inget speciellt alls förutom att vi åt ute jag, tvillingen, hennes kille och mamma. Hoppades någon stans att man skulle bli firad på något sätt.. Men tänkte på vägen till skolan att jag köper en tårta och lite kakor i fall att de inte blir något. Skrev på skolans grupp på fb att det fanns fika om någon ville ha och sa en tid... Slutade med att jag och en kompis satt där själva i en och en halv timma med en jävla tårta och massa kakor som jag köpt helt i fucking onödan eftersom att jag själv inte äter skiten.. Kände sig inte alls total mobbad.. Det var till och med as många som gillat inlägget men ingen kan va så jävla snäll och komma när jag ändå köppt detta för deras jävla skull på MIN födelsedag... När andra fyller år ja då jävlar bakar dom och lägger ner jätte mycket i att överraska personen. Vad fan är det för jävla fel på mig? Och den jävla jobbiga frågan all ställer när man fyller år är ju värst! "Har du haft en bra födelsedag?"... Jag vill kunna säga ja och faktiskt mena de men den va fan åt helvette! Eller frågan "Fick du nåt kul/bra?" Den vill jag också kunna svara på men även där får man ju fan ljuga... Varje år tänker jag att jag inte vill fylla år men så tänker jag ändå att jag ska ge de en chans för de kanske inte blir så dåligt.. Detta året skulle jag inte intalat mig om att det skulle bli bra för jag blev bara ännu ledsnare när det gick åt helvette hela skiten! Ville gråta hela dan.. Gjorde ett annat inlägg på skolans sida för skojs skull som inte hade med min födlsedag att göra och fick väldigt dålig respons från en person vilket inte gjorde min dag bättre. Varför känner vissa människor att dom måste få andra att må dåligt bara för att dom tycker annorlunda? Om man nu ska vara otrevlig tycker jag att man kan hålla de för sig själv för dom vet inte hur det kanske får den andra personen att må... Jag hatar denna skolan! Känner inte alls att jag har varken lust eller ork att gå kvar dom sista typ två månaderna.. Jag kan inte ens tänka att det bara är så lite kvar tills jag tar studenten längre för jag håller på att förlora mig själv.. Förlora all kämpar glädje, ork och energi.. Jag vill bara försvinna... Men de löser sig väll eller så får jag väll bara skita i de och kämpa ändå, vet inte än...

Det känns som att jag är tillbaka på grundskolan. Tillbaka till att vara osynlig och ogillad.. Kom en timma försent till engelsk lektionen och dom sista 20 minutrarna av lektionen skulle vi först svara på två frågor om vetenskap individuellt och sen i små grupper på 2 personer varav en grupp skulle vara 3. Läraren skulle ge vissa ett papper att skriva på så hon valde dom som hade glasögon (mig & några andra), så fick vi välja vem vi ville jobba med. Alla grupperade sig (två grupper 3pers och en med 4pers) och jag blev ensam. Hon särade då på grupperna men jag var fortfarande ensam och det va inte en enda jävel som kunde offra sig och vara med mig så hon särade på en grupp och sa till en kille att jobba med mig. Det kändes som att hon var tvungen att tvinga någon att vara med mig. Vi jobbade inte länge förens de va rast och när vi skulle börja igen gick jag till mitt rum i stället för jag mådde skit! Det kanske inte låter som en hemsk upplevelse men de va de för mig! Jag vet hur det känns att vara mobbad för jag var det från att jag började lågstadiet till att jag gick ut högstadiet men det var annorlunda då för jag had en tvillingsyster som jag kunde vara med! Vi hade varandra och nu har jag ingen! Jag är fast på en skola tre timmar hemmifrån utan vänner, utan familjen, utan ett piss! Okej jag har bara en termin kvar men de suger att inte ha någon att umgås med! Jag har en person som jag kan umgås med ibland men vi umgås inte jätte mycket nu. Det hade vart nice att bara ha någon som kanske ville prata med en på lektionerna eller på rasterna eller efter skolan. De hade vart nice också om man hade kunnat öppna munnen någon gång utan att någon tittar på mig som om jag var störd eller som att jag inte har rätt till att prata.. Detta var anledningen till att jag hoppade av gymnasiet så många ggr plus andra saker med men mest därför. Jag vill inte känna att jag vill hoppa av skolan varje dag eller som att jag vill försvinna! Bara för att jag inte har vänner... Jag hatar att må så här för en sån skit sak! Jag vill ju bara ta mig igenom dom sista månaderna utan problem! Men anledningen till att jag var så dålig i alla ämnen på gymnasiet börjar komma tillbaka.. Jag kan inte fokusera för att jag tänker för mycket på allt annat. Jag vill göra bra ifrån mig nu mer än någonsin men de kommer ju inte gå om jag inte kan fokusera på mina arbeten.. Jag har ju fan bara 2 ämnen hur jävla svårt kan det vara att göra det man ska då... Väldigt tydligen. Men men jag ska ändå försöka. Jag kan ju inte ge upp direkt.

LillFia <3

Så nu är de alltså sista veckan i skolan vilket är jävligt skönt men sen är det också jävligt jobbigt eftersom att två av mina bästa vänner slutar 😔 Det kommer bli väldigt jobbigt utan dom men jag får hitta andra att umgås med även om de kommer bli as svårt och jobbigt 😞 Vi har i alla fall en vecka kvar att umgås och ha kul tillsammans! I mon är de någon dans lektion man kan gå på om man vill (jag har inte bestämt mig än), på tisdag ska jag till psykologen och sen är de julbord klockan 17 och efter de ska vi ha vinter "bal", onsdag är de väll pyssel och sånt som gäller och på torsdag är de avslutning. De som kommer vara jobbigast men kanske även roligast i veckan är ju "balen". För jag tycker inte om att vara med på fester och såna tillställningar på skolan eftersom att jag känner mig väldigt obekväm, utstött, marplacerad och ensam just på skolan. Jag känner inte att jag tillför något på skolan och det känns som att de kvittar om jag är där eller inte. Min närvaro har liksom ingen betydelse och jag börjar bara tvivla på mig själv därför tycker jag det är jobbigt att delta och de är även därför jag åker hem varje helg. Men denna gången tänkte jag faktiskt gå eftersom att jag vill umgås så mycket som möjligt med mina kompisar innan dom slutar och man vet ju aldrig om de blir roligt i förväg, man får ta reda på de genom att delta helt enkelt! ☺️ Sen har jag ju en sån jävla press på mig att jag måste se bra ut och jag måste vara "felfri", sen at de aldrig blir så och det slutar med att jag typ hatar mig själv är en annan femma 😜🤘🏻 Varje kväll säger jag till mig själv att "i morgon ska jag bara vara mig själv och inte vara rädd för vad andra kanske tycker och tänker om mig hela tiden, jag ska bara vara avslappnad och skita i allt typ"... De blir aldrig så 😂 Men jag jobbar på de! Jag tror faktiskt att de kommer bli en bra vecka och att de kommer bli roligt på "balen" ☺️ En hur lovet kommer bli vet jag inte men jag tror de kommer bli ett bra lov, hoppas jag. Jag är bara rädd för att träffa folk jag VERKLIGEN inte vill träffa. Men tyvärr är chansen rätt stor eftersom att jag ska bo i min systers lägenhet som är i närheten av såna människor.. Men men ☺️ 

Hoppas alla får en riktigt god jul! ☺️❤️

Hon hade spenderat natten med honom. Hon hade följt med honom till ett bilrace som låg några timmar hemifrån. Det var den tiden på året då värme övergick i kyla. Olyckligt omedveten om nattens kommande kyla hade hon tagit på sig en fin klänning med bara ett par tunna strumpbyxor under och en alldeles för tunn jacka - kanske skulle de få honom att vilja komma tillbaka henne när han såg hur vacker hon var. Hela den natten hade hon ett leende på läpparna, ett hoppfullt leende- kanske skulle han äntligen välja henne och lämna tjejen hon hade blivit lämnad för. Dom pratade inte alls på bilresan hem men hon skrek inombords- TA MIG TILLBAKA!- de kändes som att han hörde henne men sa inget. På morgonen gick hon glatt in på Facebook meddelande för att skriva till honom- de ända stället dom kunde prata med varandra- men de gick inte. Hon var blockad. Det var ett år sedan nu och hon har varken sett eller hört något från honom sen dess.

Det känns inte som att jag har någon ork kvar för något längre. Dom kan lika gärna låsa in mig någonstans nu känns det som. Jag vaknade när klockan ringde i morse men så tänkte jag att "nä jag orkar fan inte skola i dag för jag är trött", så jag ringde och sjukanmälde mig och somnade om. När klockan va elva så ringde klockan eftersom jag ställt den för att kunna göra i ordning mig lite och gå till lunchen men jag sket i det och somnade om. Sen ringde min syster och väckte mig vid två typ eller när de nu va hon ringde. Jag bestämde mig i alla fall för att gå upp då när klockan va två. Sen satte jag på musik och gjorde i ordning mig lite utan anledning typ och var inne på rummet med hög musik till klockan fem isch då jag gick till matsalen för att få i mig lite mat (inte mkt, var inte direkt hungrig). Efter det gick jag tillbaka till rummet och kollade serier till nu. Jag har haft huvudvärk hela dagen och ingen jävla lust att göra ett piss. Det känns som att jag bara vill skita i allt! Låsa in mig på rummet och aldrig mer komma ut typ.. Man har väll hamnat på botten nu typ kan man väll säga. Det är ju ändå ingen på skolan som undrar vart jag är. Jag har inte ens haft orken att skära mig men de ser väll alla som en bra sak antar jag.. Det känns konstigt bara att vara så här tom och nere. Nere och deprimerad har jag ju altid varit men inte på de här sättet. Denna gången känns det liksom annorlunda som att det inte kan bli bättre. Men de är ju inte så att jag inte vill att de ska bli bättre utan det känns bara som att det är hopplöst just nu. Får väll se om lite sömn hjälper och att det blir bättre i mon. Har ju sovmorgon på riktigt i mon. Sen är de ju fredag snart vilket också är bra så man kan få åka hem och må dåligt där i stället.

Lill Fia

Jag känner att livet på skolan blir allt svårare och svårare. Jag har nämligen insett att jag int har några vänner förutom en som jag haft sen tidigare år i skolan. Mina bästa vänner slutade i sommras, alla förutom en men han slutar nu till jul.. Jag har svårt för att fatta varför jag aldrig kommer in i nån grupp. Jag är altid med i en grupp i början av skolan men sen bildar dom nya grupper och då blir jag automatiskt bortvald. Det här är mitt fucking sista år och därför känns det pissigt att just de ska vara det sämsta året. Jag har varken vänner hemma eller på skolan därför känns det jobbigt att komma hem också för jag har liksom ingenstans jag hör hemma. Inget ställe där jag känner att någonting håller mig kvar. Jag vill bara att detta sista år ska vara över så att jag kan fixa mitt liv på riktigt! Sluta behöva grubbla och må dåligt över såna här skit saker och bara se till att fixa en framtid i stället! Jag är trött också på att tänka på mitt jävla ex! Varför han fick gå vidare utan ånger eller ens en tanke på att jag existerar medans jag sakta går under. Ångest, depression och självskade beteende.. Yeey vilket liv jag fått bara på grund av en liten jävla människa! Sjukt hur en människa kan få en att må så utan att ens bry sig eller veta om det. Jag önska det fanns ett straff för någon som gjort så. Det är ju faktiskt psykisk misshandel på ett sätt. Eller ja på många sätt. Hoppas en psykolog kan hjälpa mig men jag tror jag är ett hopplöst fall.. Mer fokus på studierna och mindre fokus på idioter.

Lill Fia <3

Jag skadar mig själv för att jag mår dåligt. Det har jag gjort i ca. ett år nu. De är inte så att jag gör det fär att de är roligt eller för att få uppmärksamhet utan för att jag vill lätta på ångesten och de funkar. I alla fall en liten stund, sen mår jag bara dåligt för att jag måste berätta för mina vänner och familjen (mamma är svårast att berätta för). Det är ju inte så att dom blir sura på mig, eller jo mina vänner bir det för att jag inte kom till dom innan jag gjorde de och fråga om hjälp. Men när jag mår så dåligt förstår inte dom att jag inte kan komma till dom och prata om det, för mig funkar inte det. När jag mår så dåligt vill inte jag sitta och prata utan jag vill bara bli av med de snabbt och då finns bara rakbladt som allternativ för mig tyvärr. Hade önskat att det fanns något annat sätt men jag har inte hittat de. Jag har ju inte direkt försökt heller men det är för att jag inte vet hur eller vad jag ska göra. Jag tycker det är jobbigt att söka hjälp för vrf skulle någon vilja hjälpa mig när jag inte ens vet själv vad det är för fel förutom att jag mår dåligt för samma sak och gjort det i ett år nu. Det är också en av anledningen till att jag inte ber om hjälp, för att jag tycker det är "töntigt" att må dåligt så länge för en och samma sak. Sen är de en typ av beroende att skada sig. Typ som att röka så blir man beroende av det här med. Kanske låter konstigt men det är faktiskt sant.  Att jag gör detta kanske är ett litet rop på hjälp. Så jag kommer nog fortsätta ropa tills någon hör mig. Fast det är inte jätte mycket för att jag vill att någon ska bry sig för det är många som gör det! Jag vill bara få något annat jag kan ta eller göra i stället för att skära mig om det nu finns.

Bye Bye :)

Jag går på en folkhögskola för att fixa gymnasiekompetensen på en linje som heter Färg och Form. Jag går nu anra året av tre. Jag hade börjat fyra gymnasium men slutat nästan lika fort som jag börjar på grund av dålig skolan, fel linje och lite mobbning från både lärare och elever. Men efter ett år av att sitta hemma så tipsade en vän om en skola som heter Löftadalens Folkhögskola. Jag tyckte den lät väldigt bra så ag ansökte och började veckan efter. Jag blev jätte rädd för det gick så fort och jag var än en gång nära på att ge upp och hoppa av men som tur va fortsatte jag. Jag har aldrig haft lätt för att skaffa vänner eller komma in i en klass men det gick skit bra! Fick underbara vänner nästan direkt och vårt "gäng" var oseparerbart hela första året. Andra året gick lite sämre för vi gled i sär och en av mina bästa vänner gick bort någon månad innan vi började. Det var en jobbig tid! Men jag fick lite nya vnner och nu har dom gamla hittat tillbaka till mig :) Dom som känner mig vet hur mycket denna skolan gjort för mig! Jag har vuxit som människa på alla sätt och vis! Jag är inte lika blyg, tar för mig mer, pratar med människor jag inte känner osv. Jag har aldrig förr haft lärare som trott på mig eller som sakt att jag vart bra på något! Men det har alla mina lärare på denna skolan gjort! Man får sånt stöd och all den hjälp man behöver för att klara det! När jag mådde som sämst sa dom att det var okej att vara hemma för det viktigaste var att jag mådde bra och sen kunde jag ta tag i skolan! Fan vad underbara dom är! Nästa år kommer dock bli jätte jobbigt för nästan alla mina bästa vänner slutar nu. Känns som att man kommer vara ensam hela nästa år, förutom att man har några kvar men dom slutar till jul. Det är jobbigt att bo på en skolan som ligger väldigt långt bort från sitt hem och inte ha någon att prata eller umgås med :( Men förhoppningsvis får jag nya vänner till hösten. Jag har ganska svårt med att bo på skolan för jag blir lätt deprimerad osv så jag åker hem varje helg vilket gör att man inte umgås så mycket med sina vänner som man hade velat göra. Jag får helt enkelt ändra på det tills nästa år! Jag är fan asstolt över att jag klarat två år på en och samma skola! Jag har fan bara ett år kvar sen är jag fucking färdig och drar utomlands med min syster för att jobba! :)

LillSofia over and out :D