Hon hade spenderat natten med honom. Hon hade följt med honom till ett bilrace som låg några timmar hemifrån. Det var den tiden på året då värme övergick i kyla. Olyckligt omedveten om nattens kommande kyla hade hon tagit på sig en fin klänning med bara ett par tunna strumpbyxor under och en alldeles för tunn jacka - kanske skulle de få honom att vilja komma tillbaka henne när han såg hur vacker hon var. Hela den natten hade hon ett leende på läpparna, ett hoppfullt leende- kanske skulle han äntligen välja henne och lämna tjejen hon hade blivit lämnad för. Dom pratade inte alls på bilresan hem men hon skrek inombords- TA MIG TILLBAKA!- de kändes som att han hörde henne men sa inget. På morgonen gick hon glatt in på Facebook meddelande för att skriva till honom- de ända stället dom kunde prata med varandra- men de gick inte. Hon var blockad. Det var ett år sedan nu och hon har varken sett eller hört något från honom sen dess.

Det känns inte som att jag har någon ork kvar för något längre. Dom kan lika gärna låsa in mig någonstans nu känns det som. Jag vaknade när klockan ringde i morse men så tänkte jag att "nä jag orkar fan inte skola i dag för jag är trött", så jag ringde och sjukanmälde mig och somnade om. När klockan va elva så ringde klockan eftersom jag ställt den för att kunna göra i ordning mig lite och gå till lunchen men jag sket i det och somnade om. Sen ringde min syster och väckte mig vid två typ eller när de nu va hon ringde. Jag bestämde mig i alla fall för att gå upp då när klockan va två. Sen satte jag på musik och gjorde i ordning mig lite utan anledning typ och var inne på rummet med hög musik till klockan fem isch då jag gick till matsalen för att få i mig lite mat (inte mkt, var inte direkt hungrig). Efter det gick jag tillbaka till rummet och kollade serier till nu. Jag har haft huvudvärk hela dagen och ingen jävla lust att göra ett piss. Det känns som att jag bara vill skita i allt! Låsa in mig på rummet och aldrig mer komma ut typ.. Man har väll hamnat på botten nu typ kan man väll säga. Det är ju ändå ingen på skolan som undrar vart jag är. Jag har inte ens haft orken att skära mig men de ser väll alla som en bra sak antar jag.. Det känns konstigt bara att vara så här tom och nere. Nere och deprimerad har jag ju altid varit men inte på de här sättet. Denna gången känns det liksom annorlunda som att det inte kan bli bättre. Men de är ju inte så att jag inte vill att de ska bli bättre utan det känns bara som att det är hopplöst just nu. Får väll se om lite sömn hjälper och att det blir bättre i mon. Har ju sovmorgon på riktigt i mon. Sen är de ju fredag snart vilket också är bra så man kan få åka hem och må dåligt där i stället.

Lill Fia

Jag känner att livet på skolan blir allt svårare och svårare. Jag har nämligen insett att jag int har några vänner förutom en som jag haft sen tidigare år i skolan. Mina bästa vänner slutade i sommras, alla förutom en men han slutar nu till jul.. Jag har svårt för att fatta varför jag aldrig kommer in i nån grupp. Jag är altid med i en grupp i början av skolan men sen bildar dom nya grupper och då blir jag automatiskt bortvald. Det här är mitt fucking sista år och därför känns det pissigt att just de ska vara det sämsta året. Jag har varken vänner hemma eller på skolan därför känns det jobbigt att komma hem också för jag har liksom ingenstans jag hör hemma. Inget ställe där jag känner att någonting håller mig kvar. Jag vill bara att detta sista år ska vara över så att jag kan fixa mitt liv på riktigt! Sluta behöva grubbla och må dåligt över såna här skit saker och bara se till att fixa en framtid i stället! Jag är trött också på att tänka på mitt jävla ex! Varför han fick gå vidare utan ånger eller ens en tanke på att jag existerar medans jag sakta går under. Ångest, depression och självskade beteende.. Yeey vilket liv jag fått bara på grund av en liten jävla människa! Sjukt hur en människa kan få en att må så utan att ens bry sig eller veta om det. Jag önska det fanns ett straff för någon som gjort så. Det är ju faktiskt psykisk misshandel på ett sätt. Eller ja på många sätt. Hoppas en psykolog kan hjälpa mig men jag tror jag är ett hopplöst fall.. Mer fokus på studierna och mindre fokus på idioter.

Lill Fia <3