Jag känner att livet på skolan blir allt svårare och svårare. Jag har nämligen insett att jag int har några vänner förutom en som jag haft sen tidigare år i skolan. Mina bästa vänner slutade i sommras, alla förutom en men han slutar nu till jul.. Jag har svårt för att fatta varför jag aldrig kommer in i nån grupp. Jag är altid med i en grupp i början av skolan men sen bildar dom nya grupper och då blir jag automatiskt bortvald. Det här är mitt fucking sista år och därför känns det pissigt att just de ska vara det sämsta året. Jag har varken vänner hemma eller på skolan därför känns det jobbigt att komma hem också för jag har liksom ingenstans jag hör hemma. Inget ställe där jag känner att någonting håller mig kvar. Jag vill bara att detta sista år ska vara över så att jag kan fixa mitt liv på riktigt! Sluta behöva grubbla och må dåligt över såna här skit saker och bara se till att fixa en framtid i stället! Jag är trött också på att tänka på mitt jävla ex! Varför han fick gå vidare utan ånger eller ens en tanke på att jag existerar medans jag sakta går under. Ångest, depression och självskade beteende.. Yeey vilket liv jag fått bara på grund av en liten jävla människa! Sjukt hur en människa kan få en att må så utan att ens bry sig eller veta om det. Jag önska det fanns ett straff för någon som gjort så. Det är ju faktiskt psykisk misshandel på ett sätt. Eller ja på många sätt. Hoppas en psykolog kan hjälpa mig men jag tror jag är ett hopplöst fall.. Mer fokus på studierna och mindre fokus på idioter.

Lill Fia <3