Jag började skära mig i höstas när jag blev "dumpad". Det finns så himla mycket fördomar i dag om just personer som skär sig vilket jag tycker är fruktansvärt! Några av dom fördomarna är t.ex: "dom vill bara ha uppmärksamhet", "jävla emo" osv. Jag och förmodligen alla andra som skär sig gör de för att lätta på ångesten. När jag skar mig blev jag av med ångesten för en stund men sen mådde jag ännu sämre eftersom att jag viste att min familj och dom runt omkring mig som bryr blev ledsna för att dom inte viste hur dom skulle hjälpa mig. Sen är det i alla fall för mig väldigt beroende framkallande.. Jag kan inte sluta. Jag skar mig för snart två veckor sen men då hade jag en kompis som tvingade mig att åka till akuten så att jag fick sy och de blev 11 stygn.. Då kände jag bara hur dumt de va. Det känns jätte jobbigt att lova att man inte ska skära sig igen men man gör de ändå. Jag vill inte ha uppmärksamhet! Jag vill bara bli av med min ångest. Sen känner jag att jag vill skära mig även om jag inte har ångest och det är jätte jobbigt! Detta beroendet är nästan större än att röka! Sen gör jag det väll också lite för att på ett sätt straffa sig själv. Ibland känns de som att det är mitt fel för allt som hände och då straffar jag mig genom att skära mig. Man ska aldrig döma någon för att dom har märken på armen! Man vet aldrig hur den personen mår eller hur hon/han har haft det! Ta reda på fakta innan man säger/gör något! Eller gör inget alls! Alla är lika mycket värda oavsett hur man ser ut på utsidan! Jag är inte en person som skäms för märkena jag har på armen för det definierar inte mig! Jag har bara haft en jobbig period och jobbar fortfarande på att bli bättre, det tar tid men jag är i alla fall på väg ☺️