Jag går på en folkhögskola för att fixa gymnasiekompetensen på en linje som heter Färg och Form. Jag går nu anra året av tre. Jag hade börjat fyra gymnasium men slutat nästan lika fort som jag börjar på grund av dålig skolan, fel linje och lite mobbning från både lärare och elever. Men efter ett år av att sitta hemma så tipsade en vän om en skola som heter Löftadalens Folkhögskola. Jag tyckte den lät väldigt bra så ag ansökte och började veckan efter. Jag blev jätte rädd för det gick så fort och jag var än en gång nära på att ge upp och hoppa av men som tur va fortsatte jag. Jag har aldrig haft lätt för att skaffa vänner eller komma in i en klass men det gick skit bra! Fick underbara vänner nästan direkt och vårt "gäng" var oseparerbart hela första året. Andra året gick lite sämre för vi gled i sär och en av mina bästa vänner gick bort någon månad innan vi började. Det var en jobbig tid! Men jag fick lite nya vnner och nu har dom gamla hittat tillbaka till mig :) Dom som känner mig vet hur mycket denna skolan gjort för mig! Jag har vuxit som människa på alla sätt och vis! Jag är inte lika blyg, tar för mig mer, pratar med människor jag inte känner osv. Jag har aldrig förr haft lärare som trott på mig eller som sakt att jag vart bra på något! Men det har alla mina lärare på denna skolan gjort! Man får sånt stöd och all den hjälp man behöver för att klara det! När jag mådde som sämst sa dom att det var okej att vara hemma för det viktigaste var att jag mådde bra och sen kunde jag ta tag i skolan! Fan vad underbara dom är! Nästa år kommer dock bli jätte jobbigt för nästan alla mina bästa vänner slutar nu. Känns som att man kommer vara ensam hela nästa år, förutom att man har några kvar men dom slutar till jul. Det är jobbigt att bo på en skolan som ligger väldigt långt bort från sitt hem och inte ha någon att prata eller umgås med :( Men förhoppningsvis får jag nya vänner till hösten. Jag har ganska svårt med att bo på skolan för jag blir lätt deprimerad osv så jag åker hem varje helg vilket gör att man inte umgås så mycket med sina vänner som man hade velat göra. Jag får helt enkelt ändra på det tills nästa år! Jag är fan asstolt över att jag klarat två år på en och samma skola! Jag har fan bara ett år kvar sen är jag fucking färdig och drar utomlands med min syster för att jobba! :)

LillSofia over and out :D

Varje gång jag känner att jag börjar må bättre eller att livet faktiskt ser ljus ut så säger min kropp och mitt psyke att det inte får vara så.. Jag mår bra, jag är glad, jag kanske har träffat någon, min familj börjar må bättre och sommaren är snart här så varför känner jag mig då ledsen? Det känns som att jag vill ha en anledning till att bara börja gråta. Men jag hittar ingen.. Jag har inte tänkt på mitt "ex" mycket alls och vet att jag kanske har någon på g som är mycket bättre men ändå är det något som får mig att tänka på honom igen. Typ som att min hjärna säger att: "nu har du inte tänkt eller varit ledsen över ditt "ex" på länge så det får du vara nu". Fuck you brain! Jag har bara knappt en månad kvar av skolan sen är det sommarlov och då ska jag fan ta det lugnt och inte tänka på onödiga idioter eller minnen som får mig att bli ledsen för man ska inte vara ledsen över något som inte förtjänar ens tårar!

Jag har inte riktigt fått hjälp med alla känslorna jag har eller med hur jag mår. Det är ju inte många som förstår hur jobbigt det kan vara att bli dumpad. Det har ju inte vart någon i min närhet som förstått, dom har bara sakt att jag ska skita i honom för han är en idiot men hur jävla lätt är det när man var kär i puckot.. Vissa blir till och med arga på mig och fattar inte att jag kan ha känslor för en sån idiot men alla har ju glömt hur han faktiskt var innan han stack.. Det är bara jag som minns den underbara tiden. Jag blir faktiskt förbannad på dom som blir arga på mig för att jag är ledsen över att jag blivit DUMPAD! Känslorna försvinner ju inte direkt på en sekund! Jag kan inte hjälpa att dom inte har några känslor och att jag är en svag person som lätt går sönder.. Jag önskade att någon av dom kanske kunde lyssna på mig för en gångs skull och kanske säga att det kommer bli bra och att jag får ta den tid jag behöver för att läka i stället för att dom ska be mig släppa skiten och gå vidare!

Nä jag hatar detta ämne nu! Jag ville bara få det ur mitt system så det kanske blir lite lättare att må bra :)

Be happy!

LillFia over and out :D <3

Att en enda lite jävla människa kan få en annan människa att bli så liten, osäker och förstörd mentalt! Jag orkar fan inte må dåligt varje gång jag går utanför dörren längre för att jag har så jävla dåligt självförtroende och tycker att jag är sämre än alla och inte har ett piss att komma med! När ska jag må bättre?! I sommras mådde jag jätte bra och hade börjat få ganska bra självförtroende till en idiot kommer och förstör hela min värld! Och sen älskar man fortfarande idioten vilket är det jobbigaste! Kan inte ens tänka på andra killar som kanske tycker om mig och är mycket bättre än idioten för då tänker jag jämt att jag inte gillar dom för att jag inte känner lika starkt som jag gjorde för honom men jag låter mig ju inte känna så heller.. Det har gått ungefär ett halvår och jag tänker fortfarande på honom.. När ska det gå över?? Jag vill leva mitt liv och inte bli nerdragen hela tiden på grund av gammla minnen som jag envisas med att inte släppa taget om! Ibland känns det som att man bara vill försvinna för evigt.. Men jag skulle aldrig kunna göra så mot min familj.. Jag vill skära mig men då gör jag alla besvikna. Så vad fan ska man lägga ångesten på?? Hoppas det går över så jag kan leva mitt liv länge och lyckligt!